Kärleken är hård
Jag är bara jag
Kärleken är jävligt hård, får jag säga så?
Det gick absolut inte som jag ville denna gången men jag hoppas på mer, även fast jag är säker på att så kommer det inte bli, två olika åsikter , två olika sätt att tänka, hur kunde det sluta så här?
Vill egentligen bara säga att jag är lycklig , men så är inte fallet, vill inte sitta å ljuga, jag har ju bloggen för att skriva av mig.
Mina vänner säger det va nog bäst så här, varför?
Jag är kär ju , jag vill bara känna hans kropp mot min, höra hans röst , veta att han är min.
Som vanligt förstör jag allting , inget jag är förvånad över, men jag hade hoppats på så mycket jag ville bara detta, jag saknar han oerhört, men jag vet att det är lönlöst att försöka, han är bestämd.
Fan vad jag hatar när det blir så här , kan inte sova , kan inte äta, allt som snurrar i skallen är han, han , han , han å åter han.
Jag tycker inte synd om mig själv, det va mitt fel , jag borde tänkt lite och jag borde gjort saker annorlunda, jag borde inte ha lekt bättre än vad jag är, jag borde ha visat vem jag är på riktigt.
fuck va svårt allt blev helt plöttsligt.
Jag skulle göra allt för att få hålla om honom igen.
Kommentarer
Trackback
